Summering av Indalsledenloppet 2009

Då är det dags att summera Sunnås AIK:s insats under Indalsledenloppet 2009. Denna redogörelse vållar dock styrelsen en hel del bekymmer och väcker en stor fråga: är det överhuvudtaget möjligt att klä något så vackert i ord? Eller krävs det en poet av Frödings kaliber för att göra SAIK:s insats rättvisa? Från styrelsen känner vi dock att vi bör göra ett tappert försök för framtida generationers skull. Alltför många bragder har fallit i historiens glömska på grund av bristfällig dokumentation.

Vid klockan 11 samlades Sunnås AIK i ett mulet Liden. Det var något kvavt, men kanske var det bara favoritskapets tunga ok som lade sig på SAIK-represententernas sinnen. Tre skickliga musikanter lättade dock upp humöret på alla närvarande som fördrev tiden fram till start med att för tusende gången repetera taktiken. Affischnamnet Funky Pite var emellertid inte kontaktbar då han var försjunken i djup koncentration inför vad som komma skulle, och lät sig inte distraheras av påstridiga autografjägare. Fler och fler SAIK-fans strömmade till och njöt av den speciella atmosfär som bara stora idrottsevenemang har.

När så starten gick klockan tolv visade Funky Radical Masta Pite direkt och obarmhärtigt vart skåpet ska stå... Det gjorde nästan ont att skåda denna monumentala uppvisning i självplågeri och lungkapacitet. Inga konkurrenter hade ens skuggan av en chans. Redan i Flygge hade FP ruskat av sig samtliga medtävlare och blåste vidare mot växeln i Sunnås. Sträckan är 10,1 km och klockan visade otroliga 35:25 (vilket tävlingsledningen missuppfattade och hade i sina resultatlistor tryckt pinsamma 35:52. Vi fick ingen förklaring till detta misstag men troligen höll de 35,25 för alltför osannolikt)

Vid Sunnåsväxeln hade byn gått man ur huse för att se bygdens stolthet och son Killer Jonsson motta stafettpinnen för vidare transport till det 6,5 km långt borta Hallsta. Karnevalstämmningen byttes till eufori när Jonsson i hög hastighet lämnade växeln bakom sig. För publiken var det sedan en dryg väntan på nästa tvälande som kom cirka 3,5 minuter efter FP. Jonsson löpte med stor passion i sina nya skor och imponerade på oss alla, men kanske särskilt på sin kära mor, som innan loppet befarade att hon skulle överleva sin yngste son. Hon ansåg nämligen att risken för att Jonsson skulle drabbas av hjärtinfarkt var överhängande. Så blev lyckligtvis inte fallet. Det är minsann salt i Jansson! Men ibland vill inte fru fortuna vara på ens sida: Jonsson blev snöpligt passerad av ett konditionsunderbarn 50 meter innan växling! Detta förtar dock inte på något vis Jonssons gedigna insats.

I Hallsta axlade Diesel Power ansvaret för SAIK:s färger. För denne flickfavorit kantades vägen mot Indal av glada tillrop och visslingar från föreningens heta groupies (Ni vet vilka ni är! Tack för allt stöd!) Big Boss bombade sin sträcka sönder och samman, även om hembygdsgårdsstigningen ett tag tedde sig övermäktig. Detta var dock inget en bakomliggande biltuta och besinningslös loningsinställning kunde råda bot på. Diesel gav allt för sin förening och heder och hade inte kunnat ta ett enda steg till när han i Indal växlade över till Machine. Kanske var det indalsspeakern Slim. C:s omsorgsfulla research-arbete som hjälpte DA att krama ur sin kropp det där lilla extra adrenalinet. Lonings ryggrad och själ blev dock passerad av två världsstjärnor till löpare.

Nygamla Indalsbon Machine sprang allt vad tyget på hans knäskydd höll för och växlade under stor dramatik över till kattuppfödaren Bylla. Förvirringen på växlingen berodde på att det inte fanns någon växel. Lyckligtvis är det handlingskraftiga människor i SAIK och dessa gjorde helt enkelt i ordning en växlingsstation vid konferenscentret i Östanskär. Bylla var något övertänd, vilket inte alls är en ovanlig företeelse när man representerar SAIK, och fick hämta andan vid ett tillfälle men han kom igen på ett storstilat sätt och fullföljde sin sträcka till Lagmansören där Fucking Dane genast iklädde sig hjälterollen.

SAIK hade hit, till sista växeln, blivit omsprunga av ytterligare två löpare och låg därför på en försmädlig 6:e plats. Hela världen trodde nog att detta resultat skulle stå sig ändå till mål men Lead singer Dane ville annorlunda. Steg för steg knappade han fokuserat in på två framförvarande kämpar. Hoppet tändes för publiken som alla ställde sig frågan: finns det kanske en chans? Ingen vågade dock säga detta rakt förrän FD hade de båda löparna inom synhåll. Avståndet tedde sig fortfarande omänskligt långt, men FD stred tappert vidare, understödd av allt mer hoppfulla SAIK:are. Vissa föreningsmedlemmar hade tagit till flaskan för att dämpa sin illa dolda nervositet.

Vid sjukilometersskylten hände det. FD passerade i en och samma omkörning de båda framförvarande. Miraklet var ett faktum när han senare, eskorterad av hela laguppställningen, och bärandes baneret bröt mållinjen och för evigt skrev in sig i SAIK-historien som en av de riktigt stora! Mäktigt Dan! Mäktigt!

Segerbanketten hölls senare i SAIK:s förträffliga kansli i Sunnås med pompa och ståt.

**************************************************************

Vi besegrade visserligen inte alla lag, men vi besegrade vår huvudfiende sträckan (40,9 km) och våra egna kroppar. Målsättningen sprack men vi hade åtminstone väldigt roligt och vi hoppas att vi kanske på något sätt roade åskådare och medtävlare. Från styrelsen vill vi också rikta ett stort tack till de många ideellt arbetande funktionärerna vid Indalsledenloppet, och vi hoppas att tävlingen lever vidare till nästa år då SAIK kommer att sälja sig betydligt dyrare! Kanske har då föreningens juniorer (Termosen, Berry, Modinski, och Markus "50 cent" J) blommat ut och kan kriga om en plats i startsexan.