Summering av Indalsedenloppet 2010

Det har nu gått en vecka efter loppet och tiden börjar bli mogen för en summering. Precis som alla föregående lopp ställs skribenten inför en tuff uppgift: kan man sätta ord på något så vackert, kraftfullt och monstruöst som SAIK:s insats? Det är ändå värt ett försök.

Delar av föreningen samlades på kansliet någon timme före nedsläpp. Luften dallrade av adrenalin och SAIK:arna fördelade sig med mord i blickarna i följebilar. Likt den spanska armadan begav vi oss mot Liden, där startmannen Fucking Dane genast började värma upp.

Vår citat- och myggansvarige Berry dök upp, sina vana trogen något försenad, men väl med en stor cigarr i mungipan. Han sin uppgift på största allvar och sög tävlingen igenom friskt på sin kubanen. De andra servicemännen arbetade hårt med sina arbetsuppgifter: modinski filmade med sug i blicken som den Quagmire han är, och Termosen fotade med stor iver de muskulösa atleterna i SAIK. (Och vissa delar av andra lags atleter) Han riskerar dock att uteslutas ur föreningen på grund av sitt stora svek mot sin hembygd då han hellre sparkar boll med ett korplag istället för stolta Indals IF.

Fucking Dane inledde alltså årets lopp och som han gjorde det. Han öste på som om det inte fanns någon morgondag och såg helt oberörd ut efter halva sträckan. Till växlingen hade han mycket mer att ge, men lade sig strategiskt på nästjumboplatsen innan han elegant lämnade över stafettpinnen till Sunnåsbygdens stolthet Jonsson. Till hemmapublikens jubel, som fick de sydafrikanska vuvuzelorna att blekna i jämförelse, dundrade Jonsson ner mot Hallsta. Han skojade lite med sina lagkamrater genom att komma något senare till växlingen än avtalat, men exakt i det ögonblick då vi övriga skulle åka och se huruvida Jonsson levde eller ej, dök han skojfriskt upp i horisonten! Vi höll oss fortfarande till vår gameplan när pinnen lämnades över till Division lonings stolthet Diesel Power som med dödsförakt kastade sig ner mot Indal. DA tömde sina resver fullständigt och gick inte ett endaste steg i hembygdsgårdsbacken! Bara den prestationen är i sig värd en fin utmärkelse. (Om det inte var för den hejdlöst pinsamma kollapsen under banketten skulle hans insatser ha uppmärksammats särskilt.)

Vid växlingen i Indal informerade Slim Cardigan den månghövdade och vetgiriga publiken om odjuret Sunnås AIK. (Tack för det!) DA stormade in på sin forna skolgård och lämnade över ansvaret till Machine, som skulle föra fanan ner till Östanskär. På grund av diverse omständigheter som SAIK omöjligen kan kontrollera, presterade inte Machine lika bra som vi är bortskämda med. Vid växlingen i Östanskär tog vårt nyförvärv Lyftkranen från Sillre över. Vi var alla spända över att se hur detta projekt skulle falla ut. Skulle LF hålla för den extrema pressen? Det gjorde han. Med besked. Särskilt minnesvärt är den enorma slutspurt han genomförde som till och med fick speakern att häpna. Det finns redan klassiska bilder på hur LF håller på att springa sönder avspärrningsbanden!

Näst, och sist på tur, var affischnamnet Funky Radical Masta Pite. Hittills hade vi hållit oss strikt till vår gameplan. Allt gick planenligt. Som på räls. Allt Funky behövde göra var att avgöra. Slå in straffen. Men under transsportsträckan till mål gick det grus i maskieriet SAIK. Funky har uttalat sig mycket fint angående detta (se inlägg nedan) och vi får lämna ämnet därhän. Totat sett var loppet en enorm succé för föreningen och vi kommer att komma, om möjligt än mer tränade till nästa år. Då har vi även som ambition att lufta några av våra mycket lovande talanger i ett separat SAIK juniorlag.

*****
Segerbanketten hölls på kansliet på kvällen under föredömligt värdskap av Jonsson. Stort tack för en minnesvärd kväll! Det var en mycket lyckad kväll, vilket gör att sveken från Lyftkranen och Diesel känns så mycket mer svidande och otacksamma. Vi ser gärna att ni tränar lite mer på firandebiten till nästa år.